del 10
- Men Lina ta det lugnt nu..
- Nej det tänker jag så fan inte göra!!!!!!! Han har varit ute i flera timmar med den dära äckliga slampan som värkar vilja, förstöra allting för allt och alla!!!!!!!!!!!! Skrek hon ut sig.
- Det är sant.. Men det kanske inte ens hände något? Så dum är väl inte Alex så han ligger med henne.
- JAG FÅR VÄL GÅ OCH FRÅGA HAN!
Lina smällde upp dörren och gick ut mot verandan.
- LÅG DU MED HENNE?!
Alex stirrade upp på henne.
- Varför bryr du dig om ja låg med henne?
Lina blev alldeles röd om ansiktet.
- JO KANSKE FÖR ATT DU KYSSTE MIG FÖRUT OCH NU HÄNGER DU MED BIMBON VID KOISKEN!
- Men Lina det..
- Det vadå?!
- Kyssen måste väl ändå inte betyda någonting? Sa han lite försiktigt.
Nu vart hon arg. Så vadå? Trodde han att han kunde gå runt och kyssa folk utan att det ställde till med konsekvenser.
- Så du menar! Att du typ bara kysste mig för att ha någon att kyssa då eller?! ATT DET INTE BETYDDE ETT SKIT?
Han svarade inte utan han kollade ner i bordet.
Lina kunde inte hålla sig för att fälla tårar hon sa lugnt
- du har inte förändrats ett skit.
Och så gick hon iväg ner för trappan och mot sjön.
Alex sa.
- Men Lina vänta..
Och så ställde han sig upp men satte sig snabbt igen
- FAN! Sa han.
Filip och Alva satt som fastfrustna i varandra.
- Vad gjorde du nyss? frågade Alva
- Jag vet fan inte.
- Så du menar att du bara 'playade' med henne?
- Nej det gjorde jag inte. Och kyssen den betydde men jag vet inte..
- Vadå vet inte?
- Jag och Malin vi..
Filip och Alva kollade på varandra med öppna munnar och vände, sig sedan mot Alex igen
- LÅG NI?  skrek Filip ur sig.
- Ja det gjorde vi.. Men jag ångrar det jag lovar!
Det såg ut som om Alva skulle svimma.
- Driver du med mig?!
- Nej Alva tyvär..
- Alltså hur ska du ha det egentligen? Du vet ju att hon verkligen verkligen gillar dig. Och du pussade ju henne. Och så sätter du på Malin? Det låter ju inte rimligt. Jag tycker att du ska följa efter STACKARS Lina och säga förlåt.
- Mm. Jag vet jag var en idiot!
- Ja det var du verkligen, Kom Filip in och sa.
- Vi ses snart. Jag springer efter henne.
Alva ställde sig upp för hon kände att Filip skulle ställa sig upp.
Filip gick emot Alex och klappade han på axel och sa
- Det har du rätt i.
Alex sprang efter henne och Filip och Alva satt kvar där och följde Alex med blicken.
Lina hade satt sig på bryggan med fötterna nere i vattnet och satt o grät.
- Lina, Asså förlåt. Sa Alex lite försiktigt och satte sig brevid henne och la armen om henne.
Lina drog bort armen och flyttade ett steg åt sidan.
- Vadå förlåt?
- JA! För att jag sa sådär självklart betydde kyssen.
Lina vände sig mot honom.
- Men varför sa du sådär då?
- Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte det..
- Låg du med Malin?
- Ja det gjorde jag och jag är verkligen JÄÄTTEE ledsen över det.
- Jag tror inte jag kan lita på dig , alex.
Alex kollade ner i vattnet och det såg faktiskt ut som att han skulle börja gråta.
- Lina.
Han tystnade.
- Jag älskar dig.
Lina satt fastfryst och kollade Alex i ögonen.
- Älskar du mig? Sa hon försiktigt men ändå allvarligt.
- Ja det gör jag. Och jag kommer aldrig att såra dig sådär igen.
Lina lutade sig försiktigt mot hans axel och blundade och sa
- Jag älskar dig med.