- Vad är det?
Alva vände sig om och såg att Filip hade ställt sig upp av förvåning , när Alva hade rusat in i rummet.
- Ne inget.
- Jag ser att det är något.
Alva ville helst slippa en diskussion och gick och la sig i sängen.
- Jaja, muttrade Filip för sig själv.
- Godnatt love you.
Sa Alva och gav honom en puss på munnen.
Alva hade jämt pratat i sömnen om något hade hänt vilket hände inatt.
Filip var väldigt lättväckt så han vaknade tyvär.
Alva låg och mumlade för sig själv.
- Julius sluta..
- Släpp mig!
- Jag vill inte.
- Bort.
- Det är amanda inte jag.
- Låt bli jag älskar Filip.
Filip satt och lyssnade på allting och låg länge och undrade varför hon hade sagt sånt där.
Natten gick långsam tyckte Filip och han hade knappt fått någon blund.
Alva hade berättat att hon ofta brukade prata i sömnen om något som hade hänt.
Men han somnade sen.
Han vaknade att någon satt och ruskade på han.
Det var Alva.
- Filip vakna! Snälla vakna!
- Jajaja jag är vaken jag är vaken.
- Bra! Du! det hördes som nån gick utanför fönstret!
- Hur mycket är klockan?
- Ungefär halv 5.
- Det är säkert något djur.
- Nej jag är säker på att jag hörde typ en harkling.
- Du inbillar dig.
Alva var fortfarande rädd och Filip låg längst in och hon fick panik och hoppade på han så hon låg liksom brevid/över på han.
- Men Älskling vad är det? Sa han och skrattade lite.
- Men jag är rädd!
Han rätade lite på sig så hon låg normalt på honom.
Hon låg och hållde fast honom riktigt hårt nu.
- Är du så rädd?
- Ja!
Och det var hon verkligen.
- Ska jag gå och kolla om det är något?
Han reste sig upp men hann inte gå ett steg till förens Alva drog tag i han så han ramlade ner i sängen igen.
- DU STANNAR! Sa Alva till han och det var en befallning.
- Det är lugnt älskling det var bara inbillning.
- Okej. Men får jag sova på dig?
Han började skratta och drog sitt fina leénde.
- Det är klart du får.
Han la sig sen sedan och Alva la sig på honom och Filip hållde om henne.
Efter en stund så kom han på.
- Varför pratade du om Julius i drömmen?
Alva stelnade till.
Vad skulle hon säga?
Hon stammade fram.
- N-n-n-e-e jag ve-et inte-e.
- Säkert?
- Nej men godnatt!
Hon klamrade fast vid honom och drog ner ansiktet mot hans nakna bröst och när han precis skulle börja säga något så sa Alva bara tyst.
- INTE IGEN!
Alva hade ramlat ner på golvet igen.
Filip började skratta hejdlöst.
- Så kul var det inte!
- HAHAHAHAHAHA, Jo det var det faktiskt!
Efter en liten skratt tur på morgonen så gick Alva och Filip och åt frukost fast dom andra låg och sov.
När dom nästan var klara så kom Julius och Amanda ut.
Julius kollade lite stressat på Alva.
Filip kollade på dom båda två.
- Jag ska gå och hämta mer juice följer du med Alva?
- Aa det gör jag.
Filip följde båda med blicken in i köket och brydde sig inte om att Amanda pratade med honom.
- Vad tycker du då?
Filip avbröts i sina misstankar.
- va?
- Ja vad tycker du om att Emma ska bli ordförande eller ngt skit.
- Ehm.. Jag vet inte.
- Okej.
Julius tog fram juicen och pratade tyst med Alva.
- Du vet det som hände igår. Det var alkoholen som tog över mig. Jag gjorde inte det dära med flit.
- Okej. Då vet jag och det är okej. Sa Alva snällt och drog ett leénde.
Julius nickade lugnt.
Dem gick tillbaka ut till dom andra och Filip gjorde en nickning till Alva som betydde något att dem inte skulle berätta något.
Filip ställde sig upp och drog bort stolen och gick iväg.
Han vart arg. Han misstänkte att Filip och Alva var tillsammans i smyg.
- Men Filip vänta! Det var Alva som sprang efter honom.
- Vad gör du Filip?!
- Vad gör du och Julius i smyg då?!
Ohnej! Tänkte Alva. Han hade missuppfattat precis allting..